THAILAND

Bangkok

Vi flög med Finnair i en MD-11 via Helsingfors. En bra film och lite vila blev vårt tidsfördriv under den tio timmar långa resan. Kl. 09.30 lokal tid landade vi på den stora flygplatsen i Bangkok. När vi steg av planet möttes vi av en enorm hetta och fukten låg som ett tjockt täcke över mångmiljonstaden. Trots att Bangkok ligger en bit ifrån ekvatorn så är det en av Asiens fuktigaste platser. Det kändes! När vi hade fått våra pass kollade och stämplade och hämtat vårat bagage skulle vi ta oss in till Banglamphu i centrala Bangkok.

Här fanns varningar och möjligheter. Vid dessa tillfällen var en guidebok bra att ha. Det fanns tre rimliga alternativ: taxi från flygplatsen, taxi från motorvägen eller buss. Efter den långa flygresan kändes det naturligt att ta en taxi och dessutom visste vi ju inte hur länge vi skulle få leta efter ett godkänt ställe att bo på så ganska snart återstod bara ett alternativ: taxi från flygplatsen. Men även detta skulle visa sig vara ett mindre företag att genomföra. Bland ett gytter av taxibilar i ett antal filer skulle ett snabbt och bra pris till Banglamphu förhandlas fram. Här ska man ju pruta på det mesta och det har man ju inte någon större erfarenhet av hemifrån. Men efter några försök fick vi i alla fall tag på en kort och tjock man som till ett "fast" pris körde oss till gettot Banglamphu.

En sak var redan nu fastslagen: Bangkok hade den värsta trafik som vi någonsin sett. Alltså : de regler som fanns (?) var det knappast någon som följde. Stundtals åkte vi i en betydande hastighet slalom mellan bilar och filer och vid vägkanten pågick med jämna mellanrum vägarbeten. Det var som att åka radiobil på Gröna Lund. Fast värre.

Banglamphu är ett meka för backpackers. Backpackers, som jag fortsättningsvis kallar BP, är det engelska ordet för oss som reser med ryggsäck och oftast bor på billiga hotell. Nu startade jakten på ett guesthouse som många av BP-ställena heter här. Det var varmt och vi skulle gå och leta med all packning på oss. Guideboken hade bra upplysningar om de flesta ställena och innehöll användbara kartor. Efter två svettiga timmar hittade vi av en slump ett ganska bra ställe. Det kan jag säga efter att ha sett de tidigare som vi undersökte. Det var ju helt klart inga femstjärniga ställen. Ofta ett skitigt rum med ett par kackerlackor som gäster och två hängpåsar som skulle föreställa sängar och på sin höjd ett trasigt bord var inte ovanligt.

Hotellet som vi hade hittat hette Khao San Privacy Guesthouse och hade två godkända sängar, en byrå, aircondition (som var ett måste) och en relativt fräsch toalett med dusch. Det kostade 350 Baht per natt (ca 115 Sek).

Khao San Road, hjärtat av Banglamphu i centrala Bangkok

Rummet på Khao San Privacy Guesthouse

En av de fattigare platserna i Bangkok

Innan vi stiger på båten

Vackra tekannor

Vi vilade en stund på rummet och begav oss sedan ut i myllret av människor. Vi satte oss på en restaurant och åt varsin stekt kött med ris i chili och en öl. Vi var i Bangkok, en av världens metropoler. Det var en enorm känsla. Runtomkring oss pratades det tyska, franska, danska, engelska och vem vet vad. Atmosfären var underbar. Efter maten gick vi neråt längs gatan och kollade in växlingskurserna. Ännu hade man inte riktigt fått något grepp om hur stor staden egentligen var men senare skulle det visa sig att den var mycket större än vi kunde ana. Vi hamnade på en skönt sval bank intill Chao Phraya River, den stora flod som rinner tvärs igenom staden, några kvarter bort där vi växlade några resecheckar. Vi hade valt att ta med oss en ganska stor summa i resecheckar och resten hemma på banken åtkomliga med varsitt bankkort. Den intensiva trafiken var jobbig och att korsa en gata kunde ta flera minuter, de stora ännu längre. Bangkok verkade vara en modern stad med ett utbud som motsvarade även den mest kräsnas behov. Pampiga byggnader och stora monument fanns det gott om. Och taxibilar. Några av dessa körde med fasta metrar men i de flesta fick man förhandla om priset innan avfärd. I början kändes det ovant och lite dumt att pruta men man lärde sig ganska fort och efter några dagar var det en självklar sak. Vi gick till den allmänna turistbyrån på Ratchademnoen Klang som är en av de större gatorna i Bangkok, där vi köpte en karta över staden.

Det mesta i Thailand var billigare än hemma. Maten var god och ganska kryddstark och innehöll nästan alltid ris. Ölen var likaså god och billig. Hela Banglamphu är uppbyggt kring turismen och längs hela Kao San Road, som vår gata hette fanns stånd som sålde kläder, musikkassetter och souvenirer. På guesthousen fanns på gatuplan oftast en restaurant eller bar. Överallt var det fullt med folk av alla olika nationaliteter. Resebyråer som arrangerade allt ifrån långväga resor till kortare sightseeingturer fanns det också gott av.

Floating Market en bit utanför Bangkok

Först bändes ormens käkar upp med en tygtrasa och sedan sattes ett glas in i munnen och ut rann giftet

Ett färggrant skådespel där turister och invånare
kan köpa alla möjliga saker av varandra.

Floating Market en bit utanför Bangkok

Full rulle mot Floating market

Porten till Floating market

Vi gick tillbaka mot Kao San Road och på vägen passerade vi den stora FN-byggnaden. Där pågick en möte mellan Asienländerna och vid entrén var alla deltagande länders flaggor hissade. Tillbaka på vår gata köpte vi varsitt par shorts för ca 30 Sek. I Thailand går nästan bara barn med kortbyxor och är inte godtagbart för vuxna, speciellt inte i storstäderna. Trots värmen!? Men de flesta turisterna gick i shorts och vi valde att också göra det.

Dagarna flöt på och vi började komma in i det nya livet här. Vi ville försöka ta sederna så långt det gick dit vi kom för att få en känsla för deras kultur. Det fanns mycket att se och många sätt att ta sig runt till alla platser. Vi åkte buss till GPO:t på New Road och postade de första vykorten hem till Sverige. Vi fikade på mysiga ställen och åt orientalisk mat. Att transportera sig genom den stora staden tog lång tid, speciellt under rusningstrafik på eftermiddagen. Att åka buss bara några kilometer tog ofta över en timme. Organisationen och presentationen av bussnätet var lite grötig och otydlig men efter några dagar gick det bättre. Sen fanns det ju de kända tuk-tukarna. Dessa trehjuliga små fordon är en av de största orsakerna till den dåliga luften I Bangkok och den är inte bra. Men med dessa tar man sig oftast snabbast fram på gatorna. Här varierade priserna kraftigt och att pruta var ett måste. En dag åkte vi med flodbåtarna på Chao Phraya River. Det var en härlig känsla att åka på dessa långa och smala båtar som ofta var proppfulla. Längs floden fanns fasta hållplatser där man hämtade och lämnade folk. Mellan dessa fanns det bara två lägen: full gas framåt eller full gas bakåt. Flodvägen var det klart snabbaste sättet att transportera sig genom Bangkok. Nackdelen var väl att man inte kunde komma överallt.

Ett av Bangkoks alla "uterestauranger"

Thailändska flickor som är hungriga

Två pojkar i skoluniform vid Chao Phraya River

På morgnarna åt vi frukost på rummet som vi köpte i affärerna. Den bestod av vitt bröd med marmelad och en skiva skivpaketerad ost, naggade i kanten av rummets myror och mjölk eller vatten. Kanske inte en riktig frukost direkt ur kostcirkeln men den fick duga. Min säng, eller säng kanske är att ta i. Brits passar bättre för den var stenhård och sluttade dessutom några grader in mot rummet. På gatan köpte vi ett fickspel som vi hade mycket glädje av under hela av resan. Det var ett TETRIS och kamperna om rekordet blev många. Marie var fullständigt besatt av det. Hon kunde ställa klockan på ringning på morganarna för att spela.

Biljetten vi hade var en sk. öppen vilket innebär att vi inte i förväg behövde bestämma oss för hur länge vill stanna på resp. plats. Detta var en enorm frihet. Känslan att inte vara begränsad till ett antal dagar eller veckor på en plats som vi tyckte om eller tvärtom kunna åka snabbare från en plats som vi inte gillade, var skön.

En av dagarna tog vi en aircon-taxi till Silom Rd och till Quantas som vi nu skulle flyga med ända till Auckland och Nya Zeeland. Vi bokade om vår avresedag från Singapore för vår vän på resebyrån i Sverige hade bokat oss alldeles för lång tid där. Vi hade hört att några dagar skulle räcka. Singapore är ju bara en liten ö och så mycket mer än att springa i de stora shoppingcentrena skulle det inte finnas att göra där. Sex dagar lät lagom och sedan skulle vi flyga till Jakarta på Java. På vägen hem gick vi förbi några stora shoppingcenter som var svalt sköna att komma in i. Vi åt varsin hamburgare på McDonald’s och tog sedan buss no7 ner till Chao Phraya River och därifrån en flodbåt till Banglamphu.

Dagarna var varma och fuktiga. Men det var så skönt att äntligen vara här. Allting runtomkring en var så nytt och spännande. Kulturen, människorna, atmosfären ja till och med trafiken började man vänja sig vid. För att inte tala om religionen och alla tempel som fanns här. Bara i Bangkok fanns ca 400 Wats eller tempel. Vi besökte några av dem och de var enormt stora och underbart vackert utsmyckade, nästan allt guldfärgat. Wat Phra Keo, Grand Palace, The Tempel of Dawn och Wat Arun för att nämna några av de största. Thailändarna tar buddhismen väldigt seriöst och överallt på gatorna fanns det munkar i orangea kappor.

Masker på marknaden vid Floating Market

Min första cocosnöt på stranden i Hua Hin

En ljummen vardagskväll på Kao San Road i Banglamphu

Hua Hin

En skön position på stranden, solen var verkligen stark

<

Thai-boxning

En av de största sporterna i Thailand är ju Thai-boxning och det ville vi ju gärna se. Matcherna gick på kvällarna och vi hade blivit rekommenderade Lumphini Boxing Stadium. Vi tog en taxi och vid åtta kom vi dit. Det var mörkt ute och utanför ingången var det en febril aktivitet. Innan vi gick in satte vi oss ner vid en gaturestaurant och åt någon slags köttgryta med ris och en coca-cola. Det smakade bra och sedan gick vi in. Biljetterna var ganska dyra, ca 250/pers för våra som var de bästa platserna. När vi kom in i hallen möttes vi av en kompakt och tryckande stämning. Det var väldigt lågt i tak och i olika sektioner var folk indelade mellan hönsnät. Det var fullsatt och det fanns säkert 4-5000 människor här inne. Först satte vi oss på en sektion ganska nära ringen men efter ett tag talade en man om för oss att det var nog bättre att sitta på en annan sektion en bit bort. Vi gick dit och här verkade de lite mer välbärgade sitta. Värmen och röken var lite jobbig men ingav en speciell känsla. I ringen boxades två till synes unga kombattanter. Huvudmatchen skulle enligt programmet starta vid nio men innan denna var det kanske sex-sju andra matcher. Det gick hett till i mitten och slag och sparkar delades ut till höger och vänster. Vadslagningarna var i full gång och folk skrek kors och tvärs. I nästa match var boxarna lite äldre och kampen blev hårdare. Ju längre kvällen gick stegrades stämningen och striderna blev hårdare och snabbare. Helt otroligt att boxarna överhuvudtaget lyckades stå på benen. De såg ibland nästan oberörda ut. Vid ett slag med knytnäven skrek publiken uhh! och vid en spark ahh! Vi försökte hänga med och när huvudmatchen startade var man helt inne i gamet. Och detta var huvud matchen! Till en början lite avvaktande men sedan allt intensivare. Stämningen var nu på topp och folk stog upp. Vilka slag och sparkar. De verkade vara gjorda av stål. Men efter sista ronden såg de ändå rätt fräscha ut och tackade artigt varandra. En enorm upplevelse. Efteråt tog vi en taxi tillbaka till Banglamphu och vi somnade ganska fort.

Dagen efter var det lördag och vi åkte på weekendmarket. Bussen tog oss till North Bus Station i utkanten av staden. Det var en jättestor marknad och här kunde man hitta det mesta. Kläder, smycken, souvenirer, växter, mat och mycket, mycket mer. Vi gick runt i folkvimlet och tittade i ett par timmar och tog sedan bussen tillbaka till Khao San Road. Vi åt lunch och jag lämnade in vår första diarulle för framkallning, vilket kostade 90 Baht med ramar. Billigt.

Floating market

På söndagen skulle vi åka på floating market. Vi hade hört att det fanns en marknad ca 15 minuters bilfärd från city och det var dit vi skulle, trodde vi. Men det var det inte, utan vi fick åka minibuss i drygt två timmar innan vi var framme vid det första stoppet. Det var en "fabrik" där man tillverkade socker utifrån cocosnötter. Intressant att se och självklart fanns där också en jättestor souveniraffär. Längs vägen låg många till synes fattiga gårdar där jordbruket verkade vara den dominerande sysselsättningen. Landskapet var flackt och bjöd inte på några större variationer. Åkrar och palmer, palmer och sedan palmer så långt ögat nådde.

Marie och den vilde Tuk-tuk-föraren

Gamla upphittade buddha-statyer i Wat Pra Kheo

Tuk-tukarna är snabba i den täta trafiken men stora miljöbovar

Marknad på Kao San Road

Bilfärden fortsatte och efter några minuter var vi framme vid en kanal varifrån båtarna till marknaden gick. Det var många som skulle åka och vi fick vänta några minuter på vår tur. Under guidens överseende steg vi ner i de långsmala gula båtarna och vi hamnade på höger sida bredvid varandra. När båten var full startade den stora motorn med ett vrål och iväg bar det. Vi färdades genom ett stort kanalsystem och fort gick det. I aktern på båten satt motorn som var en ombyggd bilmotor med en lång stång. Det fanns inget roder utan den vana föraren styrde endast genom att svänga på hela motorn. Kurvorna kändes lite vingliga och automatiskt burkade man med för att inte välta. Väl framme blev vi avsläppta och vår guide berättade lite kort om marknaden och sedan var det två timmars självaktivering. Hela marknaden var starkt turistinfluerad och här såldes alla tänkbara souvenirer. Unga pojkar sprang omkring med stora ormar, apor och alla möjliga djur som man mot en slant fick hålla i och bli fotograferad med. Jag höll i en liten apa och blev 200 Baht fattigare. På långsmala träkanoter åkte folk omkring och sålde hantverk, frukt, mat och annat. Det var en fantastisk syn att se detta färggranna skådespel. I en stentrappa alldeles i vattenbrynet satte vi oss ner och köpte direkt ur en kanot varsin rykande varm nudelsoppa med risbollar. Gott! Vi vandrade runt och tittade och fotograferade och sedan gick vi till parkeringen på marknadens baksida där bussen efter några minuter hämtade oss.

På vägen hem stannade vi vid en Snakefarm där fick vi se en fantastisk ormshow. Unga orädda pojkar utmanade giftiga kobror i djärva konster. En kille fightades med tre kungskobror samtidigt och avslutade med att ta en i varsin arm och den tredje i munnen. Speakern sa att bett utan svårighet kunde döda en vuxen människa. I en stor glasbehållare hade de stoppat ner en kobra och i denna släppte de ner ett litet djur, stort som ett marsvin och som såg ut att bli en munsbit för den giftiga kobran. Övertygade om att det lilla djurets sista stund var kommen fick vi beskåda en intensiv kamp på liv och död men där ormen till slut fick se sig besegrad. Varje föreställning som varade i en halvtimme inleddes med att man tömde en stor kobra på gift i ett dricksglas. Med tygtrasor bände de upp ormens käftar och pressade ett glas i munnen och ut rann giftet. Efteråt bar två killar runt ormen i publiken och de som vågade fick klappa den. Vi vågade. Hemfärden till Bangkok delade vi med fyra andra i en personbil och vid sjutiden var vi hemma på Khao San Road efter en intensiv dag.

En imponerande show med unga, orädda pojkar

Den berömda guldstatyn i Grand Palace

Wat Arun, en av Thailands 400 buddhatempel

Thailand är ju så mycket mer än Bangkok och under våra två veckor där ville vi ju åtminstone pröva någon av de berömda badorterna. Vi valde Hua Hin som ligger 23 mil söder om Bangkok och från South bus station tog färden dit fyra timmar. Hua Hin är en liten ort på östkusten av den halvö som söderut slutar med Malaysia och Singapore. Det var verkligen en kontrast att komma från storstaden och hit till småstadsidyllen. Mysiga restauranter, renare luft och en lång vit strand. Vi hittade direkt ett fint rum med aircondition och två stora sängar. I tre dagar slappade vi, låg på badstranden och åt god mat.

Fjärde dagen åkte vi tillbaka till Bangkok där vi sov en natt innan det var dags att flyga vidare söderut till Singapore. Nu i efterhand minns jag Thailand och Bangkok minst så exotiskt som jag hade föreställt mig. Ordet exotiskt kan ha olika meningar men intrycket av Thailand tillhör definitivt en av de starkaste under resan. Att komma från världen man lever i där hemma och uppleva dessa kontraster i livsstil och kultur måste vara bland det mest fascinerande man kan göra. Två veckor är en relativt kort tid men vi hann ändå få smaka på det sydostsasiatiska, intensiva livet. Hit åker jag gärna igen.

Nästa resmål
Första sidan