Redan vid ankomsten på flygplatsen, denna tidiga vårmorgon, märkte vi att
detta var det berömda USA. Folk uppträdde med en pondus och självsäkerhet
som vi hade saknat tidigare under resan. Passen blev kollade och en
vänlig dam varnade oss för kriminaliteten som fanns på många platser.
Nu startade jakten på ett någorlunda billigt hotell att bo på. Här finns ju
inga billiga hostels som det gör i övriga världen utan vanliga fullstora hotell
och att bo på dessa kostar bra mycket mer än de 125 sek som vi var vana att
betala för en natt för två personer i ett twinroom.
Honolulu och Waikiki Beach
Från flygplatsen ringde vi till några hotell och till slut bestämde vi
oss för Aston Hotell och ett rum för (trodde vi) 50 dollar. En free
shuttlebus tog oss dit men här kunde vi bara konstatera att ett misstag
hade begåtts. Det var ett mycket fint hotell och en natt kostade drygt
1000 sek.
Receptionisten hjälpte oss att leta vidare och efter att ha besökt ett
helflummigt backpacker-hostel i centrala Honolulu, där de flesta verkade
springa omkring höga av brass, hittade vi ett jättefint rum på Waikiki
Grand Hotell. Rummet, som låg på 7:e våningen kostade 45 USD per natt och
hade två breda sängar, fräsch toa med dusch, ett litet kök, stor färg-TV
och en utsikt över stranden och havet. Vi installerade oss och gick sedan
iväg till
Mc`Donalds där vi åt varsin Quarter Pound Cheese för 99 cent styck. Sedan
sov till 19 och resten av kvällen fick TV:n göra sin uppgift.
Nästa morgon vaknade vi i de stora sängarna efter en god natts sömn.
Det var ganska skönt att komma från Fiji till civilisationen på Hawaii
och USA med lite mer västerländsk standard och kultur. Honolulu var
verkligen en livlig stad med människor från världens alla hörn men självklart
mest från USA:s fastland. Japaner fanns det mycket gott om och det verkade
stundtals som om vi var i en japansk stad. Hotellet som vi bodde på låg bara
100 meter från den långa och berömda stranden Waikiki Beach som var full av
badsugna turister. Vädret var bra och luften varm.
Den i efterhand utbyggda delen av Pearl Harbour
Monumentet ovanför det största av skeppen, USS Arizona
Dagen ägnades åt att utföra alla möjliga ärenden såsom att ringa till Quantas
och boka flyg till San Fransisco men även hem till Sverige och pappa Erik,
betala 3 nätter i förskott för rummet och titta runt lite i affärerna.
Jag hade ju planerat att köpa nya golfklubbor och nu kunde jag äntligen
börja titta efter dem. Men detta var kanske inte rätta stället att leta
efter de låga priserna så det blev bara sporadiskt. Återigen åt vi lunch på
McDonalds och på eftermiddagen gick vi ner på stranden. Här träffade vi två
amerikanskor och en amerikan från fastlandet som var på semester. Med sig
hade de sitt lilla husdjur, en ödla. De berättade om USA och vi om Sverige
men tråkigast var ändå att höra att de rökte gräs varje dag. I en läskflaska
hade de blandat 7-up med Jägermeister som de bjöd av och innan vi gick
undrade de om vi ville hänga med på en fest på kvällen men vi tackade nej.
Middag åt vi på en china-restaurant bredvid hotellet.
Ett av kanontornen på USS Arizona
Japanarna anfaller...
Nästa dag tillbringade vi på stranden. En bit ut i vattnet fanns ett långt ifrån
så fint korallrev som på Fiji och Australien men några fina fiskar hann jag
se. Vi blev åhörare till amerikanarnas frispråkighet och det talades mycket
om relationer och sex utan någon större blyghet. På kvällen åt vi varsin
steak med shrimps (räkor) och bakad potatis på Danny's.
Pearl Harbour
Självklart ville vi ju se Pearl Harbour när vi var här och söndag förmiddag
vid halv elva tog vi en buss dit. Allt som fanns att se här var gratis och
vid ingången fick vi varsin biljetthäfte till de olika aktiviteterna. Det
var mycket folk här och vi fick vänta i två timmar innan det var vår tur att
inledningsvis få se en halvtimme lång dokumentärfilm om japanarnas överfall
av Pearl Harbour. Den var mycket gripande och vi fick se skrämmande men
sanna bilder som inte har visats på TV.
Museumet ovanför USS Arizona
En tidig morgon 1945 såg vakten på radarn en armada flygplan närma sig
Honolulu. Men till de sina meddelade han att det bara var deras egna plan
som kom tillbaka efter ett uppdrag. Så fel han hade, den stackars killen,
för det var ju ärkefienden Japan som hade samlat sig för en av historiens
mest avgörande attacker. Under några skräckfyllda minuter släpptes tonvis
med bomber över en yrvaken Amerikans flotta och förödelsen blev total. Flera
stora fartyg, däribland den stora USS Arizona med nästan tvåtusen sovande
man ombord, sänktes och där de sjönk i sina bäddar vilar de fortfarande,
endast några meter under havsytan.
Efter filmen åkte vi båt ut till ett museum som de hade byggt ovanför USS
Arizona och härifrån kunde vi tydligt se hela båten under vattnet. De två
stora kanontornen stack rostiga och respektingivande upp ovanför ytan.
Känslan att stå här, 50 år senare och se den stora båten ligga där och med
1700 man inne i sig var speciell. Tillbaka på land köpte vi några diabilder
och vid 18 var vi efter en minnesrik dag tillbaka på Waikiki Grand Hotel.
