Prolog

Planeringen inför vår första långa resa var ganska omfattande. Många timmar hade lagts ned på att ordna reseförsäkring, hyra ut lägenheten, se till så att allt kom med, fixa intyg från olika instanser, packa, dokumentera och mycket mer. Det stora äventyret låg framför oss. Vi hade köpt resehandböcker där det fanns många värdefulla tips och en engelsk guidebok över Sydostasien från Lonely Planet. Thailand och Bangkok var den första destinationen som väntade. Kulturen där skiljer ju sig avsevärt från vår västerländska vilket skulle visa sig inte vara någon överdrift.

Äntligen hade dagen kommit då vi skulle göra vår drömresa som vi nu i månader hade sett fram emot. Vi skulle resa ut i den stora världen och i verkligheten få se många av de platser som man läser om och ser på TV. Nu hade vi väl inte glömt något? Planet skulle lyfta 16.25 och våra snälla föräldrar skjutsade oss ut till Arlanda. På ryggen hade vi varsin sk. softpack fyllda till toppen. Innan planet lyfte hann vi sitta ner och fika en stund med obligatoriska fotografier och kramar. När vi lämnade våra familjer bakom oss och checkade in i avgångshallen infann sig verkligen en pirrande känsla. Vi tittade lite i taxfree-shopparna och satte oss sedan på bänkarna framför gaten. Förväntningarna var stora och tankarna flög iväg över världen. Hur skulle vi bli bemötta i Bangkok? Hur varmt och fuktigt var det? Skulle vi få hemlängtan? Man kan nog planera väldigt mycket vid köksbordet därhemma men mycket får man bara ta som det kommer. Att ha en alltför detaljerad resplan kan bli svår att följa med resultatet att man blir besviken. Hur skulle Marie och jag klara att leva så tätt inpå varandra under dessa förhållanden? Skulle vi träffa många människor att umgås med? Ekonomin? Visst fanns det många frågor som skulle besvaras men att oroa sig för mycket var ingen idé. Förnuft och improvisation fick bli grundrecepten.