DARWIN
Nu hade vi lämnat den asiatiska världsdelen bakom oss och det var med
blandade känslor som vi mindes tillbaka. Det mesta var positivt men Asien
är ju Asien och de lever ju en kultur ganska långt ifrån vår välbärgade
västerländska vilket medför omställningar i levnadssättet. Kanske var det
maten hemifrån som vi saknade mest, att få kunna äta potatis, korv,
köttfärs och få dricka riktig mjölk. Att kunna gå till en affär och köpa
allt det som man är van vid. Och så är ju klimatet så olikt det hemma. |
 |
Kl. 04.30 lokal tid landade vi i Darwin och Australien. Resan hade gått bra men vi var ganska trötta och ville snabbt hitta ett ställe att bo på. I hallen träffade vi en svensk kille som vi delade en minibuss med in till Darwin och City Lodge Guesthouse som drevs av en familj. Här fick vi ett "twinroom" med en bred dubbelsäng och en garderob. Det låg en trappa upp och från altanen hade vi fin utsikt över den lilla trädgården. I taket hängde en stor fläkt vilken blev vår räddning mot den höga luftfuktigheten. Tidig morgon somnade vi i värmen och vaknade sen eftermiddag.
Darwin, som ligger längst upp i Northern Territory, är mest känt för alla sina krokodiler och dem ville vi ju se. En annan sak som staden är världsberömd för är "the Darwin thirst". Räknat i mängd per invånare dricks det mest öl i hela världen här och det kanske inte var så svårt att förstå varför. Värmen i kombination med den mycket höga luftfuktigheten gjorde strupen torr och eftersom den Australiska ölen är väldigt god blir det lätt en och annan.
När vi installerat oss gick vi ner till receptionen för att betala tala för en natt i förskott. Efter lunch fick vi skjuts med mannen i huset ner mot city och till Aquasceen där vi fick mata fiskar med bröd ifrån vattenbrynet. Ebb och flod innebär stora nivåskillnader och med tidvattnet kom fiskarna in till land. Idag var det lördag och det verkade vara en mycket lugn stad som vi kommit till. Nästan inga människor eller bilar. Vi gick runt ett tag och tittade och lokaliserade affärer och dyl. innan vi begav oss hemåt. På vägen hem handlade vi på en ganska stor matmarknad och denna innehöll ett helt annat utbud än vi var vana med från asien. På kvällen åt vi tacos och drack rödvin och det var skönt att kunna äta och handla nästan som hemma.
 Nu hade vi kommit till Australien och Darwin längst upp i The Northen Territory |
 Det gemensamma köket på YHA (Youth Hostel Association) i Darwin |
I hamnen hade de under ett år plockat upp 180 saltvattenkrokodiler, så det gällde att hålla sig en bit upp på land |
Vi sov en natt till på samma ställe och flyttade dagen efter ner närmare city till YHA som var billigare, ett dubbelrum för 20 AUD, ca 115 SEK. På förmiddagen tog vi en promenad till en 9-håls kommunal golfbana som vi lokaliserat på kartan. När jag frågade killen i receptionen om det gick bra att spela utan licens så sa killen i bakgrunden på äkta skånska: -Dä bare å speila. Ganska förvånade blev vi. Efter att ha slagit en hink beslöt vi att spela en annan dag och började gå hemåt. På vägen passerade vi en rugbyplan där en match mellan vita och Australiens urinvånare aboriginer pågick. Vi tittade ett tag och då kom svensken åkande i sin bil. Han stannade till och pratade med oss en stund och frågade sen om vi ville följa med till båtklubben där han var medlem och ta en öl.
Vi följde med honom och när vi kom in i lokalen var där många törstiga darwinister. Han köpte oss varsin öl och vi gick ut på terrassen mot havet och satte oss. I två timmar berättade han om sig själv, Australien och Aboriginer. Tydligen är motsättningarna mellan de vita och Aboroginerna ganska stora och i stora reservat och nationalparker har Aboriginerna blivit tilldelade egna landområden. De vill att de vita bygger dem hus och bostäder men vill för övrigt inte följa de vitas levnadssätt. Han berättade att han för många år sedan hade jobbat på en oljerigg söder om Australien och efter ett tag träffat en tjej som han gift sig med och bildat familj. Nu jobbade han som greenkeeper på golfbanan. Efteråt skjutsade han tillbaka oss till YHA. Trevlig prick.
På eftermiddagen gick vi ner till stan och utförde vår alltför ofta förekommande sysselsättning: att växla in pengar. På GPO:t hämtade vi några kort och brev från Sverige och sedan gick vi till havsmuseet Indo Pacific Marine nere i hamnen. Här fick vi först titta på en kort film om livet i havet och sedan blev vi guidade av en kille runt montrarna. De hade byggt upp en hel korallvärld i miniatyr där det fanns de flesta djur som man kan hitta vid ett riktig rev i havet. Det är många villkor som ska uppfyllas för att koraller ska kunna växa och de finns bara på några få platser i världen. En korall är egentligen en massa levande organismer som lever ett kort tag och sedan dör för att lämna plats åt nya. Det tar väldigt lång tid för dem att växa och de äldsta reven är flera miljoner år gamla. De växer sällan djupare än 30 meter pga. av att solljuset inte når längre ner och i vattnet måste det vara varmare än 17 grader. Det är som att titta på regnbågens alla vackra färger när man ser ett korallrev på nära håll.
Badar i havet här i Darwin gör man inte för det finns ett antal farliga, några till och med dödliga, varelser. Den farligaste heter Box Jelly Fish och ser ut som en genomskinlig manet med långa trådar efter sig. Många experter anser att den är jordens giftigaste djur och hundratals människor har bara det senaste seklet dödats, speciellt aboriginer. Länge var det en gåta vad som tog så många liv i havet runt norra Australien men på 50-talet hittade man denna livsfarliga varelse och så sent som på 70-talet kom man på att vanlig vinäger var ett bra sätt att lindra sjukdomsförloppet. Aboriginerna saknar ofta kunskapen om dess farlighet och följaktligen stryker många med.
Efter att vår guide visat oss runt ett tag utan en enda Box Jelly Fish så kunde jag inte låta bli att fråga om de hade någon. - Javisst, sa han och pekade på ett till synes tomt litet akvarium. Men det enda vi såg i det var vanlig klart vatten. Vi tittade lite närmare och då kunde vi se en ganska stor Box simma omkring därinne. Vi ställde några nyfikna frågor och fick se på några obehagliga bilder på människor som hade blivit anfallna av dem. Tentaklerna innehåller mycket koncentrerat gift och får man dem tvärs över bröstkorgen är det stor risk att man avlider. Märkena efter tentaklerna ser ut som svåra brännskador. För att kunna lokalisera sina offer känner de av dess vibrationerna. Då kom hans arbetskamrat in och visade oss hur de matade den. Med bara händer stack han ner handen i vattnet och gav Boxen en död fisk. Hans fingrar var bara några millimeter från tentaklerna.
Han visade oss vidare och nu kom turen till de övriga monstrena från havets djup. Stonefish är en stenliknande fisk med otäcka taggar på ryggen. De går rakt igenom vanliga badskor och är man känslig så kan man råka riktigt illa ut. Octopussy är en annan goding som simmar omkring där nere. Guiden berättade om en japan som hade dykt på ett korallrev. Han hade sett en färggrann Octopussy och utan att veta hur farlig den var hade han stoppat den innanför våtdräkten. När han kom upp på båten föll han ihop och dog senare.
Florens Falls i nationalparken Litchfield Park |
Något skärrade gick några timmar senare därifrån. Och jag som funderade på att ta dykarcertifikat. Efter en god middag tillagad i husets gemensamma kök gick vi på bio och såg "De tre musketörerna". Bra film! Det fanns som sagt var mycket bra mataffärer här i Darwin och Wollworth var vår favorit.
Dagen därpå hade vi bestämt att spela en runda golf. Nu hade jag ju inte spelat på ett bra tag och förväntningarna på spelkvaliteten var inte så höga. Vi promenerade dit och väl framme hyrde jag ett halvset för nio AUD, några bollar och greenfeen kostade tolv dollar för två varv, 18 hål. Det var roligt och det gick bättre än jag hade trott. Marie spelade nio hål och ute på banan träffade vi vår vän svensken som klippte fairway på sin traktor. Ute på vägen hann vi precis med bussen som tog oss ända tillbaka till dörren. Till middag åt vi korv, kokt potatis, stekt ägg och barbequesås.
Julen stod för dörren och idag var det dan före dan före dopparedagen. Självklart kändes det lite sentimentalt att vi inte skulle få fira jul tillsammans med våra familjer men denna resa var ju bara för i år och dessutom hade vi det mycket bra där vi var. När vi tänkte på all god julmat som de snart skulle frossa i och glöggen och klapparna och snapsen och julgranen och snön som vi hörde att de hade så längtade man faktiskt en smula.... Men kanske längtade de hit också när de tänkte på oss och har vi hade det. Vi skulle i alla fall inte vilja byta.
Som sagt två dagar kvar till julafton och vi befinner oss "down under" som de säger här. Ända sedan barnsben har jag alltid betraktat Australien som en värld så långt bort från vår som möjligt och längre bort på vår jord kan man inte komma. Och där var vi nu. Det kändes verkligen långt borta men ändå inte för långt borta. Australien är ju ett välbärgat land med relativt god ekonomi och med människor som från början (de vita) kommer från Europa. Det var definitivt mer som hemma här än i Asien. Den stora skillnaden var klimatet. I solen var det runt 40 grader och luftfuktigheten var enormt hög och jobbig. Det var nästan omöjligt att hålla sig torr och den enda stunden då det inte rann längs kroppen var på kvällen då man låg blick stilla i sängen strax innan man somnade. Utomhus var det som att springa omkring och småjogga hela tiden. Men detta var ju början på den regniga perioden och då luftfuktigheten är som högst.
Jul firar man här nere ungefär som i Sverige genom att ha julgran och köpa julklappar åt varandra. Vi ville ju också ge varandra en julklapp så vi köpte varsin keps som vi kunde ha mot den starka solen här nere. På GPO:t hämtade vi ett julkort från min pappas syster och sen gick vi ner mot hamnen.
Under andra världskriget användes Darwin som viktig plats för de allierades flotta tack vare sin närhet till Asien, Stilla Havet och Japan. Det var den enda stad i Australien som på allvar blev attackerad. I den stora hamnen låg då en stor armada av fartyg som, precis som Pearl Harbour blev sänkt. På en utsiktsplats högt ovan hamnen kunde man se bilder och läsa om anfallet. I hamnen fanns en lång pir som användes som varv. För några år sedan hade man tydligen under ett år fångat närmare 190 krokodiler inne i hamnbassängen. Så det var inte bara Box Jelly fish som hotade i det mörka och grumliga vattnet.
Till julafton försökte vi ordna lite "julmat" och efter tips av vår vän på golfbanan tog vi en buss mot Parap Shops som låg en bit utanför stan. Vi köpte, vad vi trodde var sill, lite köttfärs och gravad lax med hovmästarsås. Vår biljett gällde i två timmar så vi fortsatte en bit till med nästa buss till Casuarina Shopping Center. Det var ett enormt stort center och här gick vi runt i en timme och gluttade i affärer innan vi åkte tillbaka till Darwin. Där hade vi hittat en salladsbar som sålde mycket goda sandwiches fyllda med sallad, avacado, rödbetor, kesoost och senapsmajonnäs. Till efterrätt åt vi varsin glasstrut och på kvällen åt vi middag på en liten chinarestaurang rakt över gatan.
Äntligen var det julafton. Till jullunch skulle vi äta sillen vi köpt och kokt potatis men det visade sig att sillen inte var någon sill utan holländsk inlagd gurka. Så det fick bli den vaniga korven till potatisen istället. Sedan vandrade vi neråt city och hamnen där vi vilade vid den vackra utsiktsplatsen över hamnen någon timma. Inne i centrum satte vi oss på "våran" bänk med varsin glass i handen och spanade på folket. Ett lustigt fenomen la vi märke till: många människor här verkar ha ganska korta ben i förhållande till överkroppen. GPO:t fick sig en koll men inga brev. Alla affärer var fortfarande öppna då vi gick hemåt vid femsnåret. Här verkade juldagen vara större än julafton. I den ljumma julaftonskvällen åt vi hemgjorda köttbullar, drack rödvin och njöt rent allmänt. Vi mådde mycket bra och njöt verkligen av livet. Resan hade hittils varit enormt lyckad och vi hade inte råkat ut för några tråkiga incidenter. Vid ett par tillfällen hade den annorlunda bakteriekulturen gjort våra magar lite oroliga med det fick man nästan räkna med. Kanske hade inställningen att inte ha för höga förväntningar hjälpt oss att göra detta till lyckad upplevelse. Att få perspektiv på saker och ting därhemma kändes nyttigt även om utrycket "Borta bra men hemma bäst" fortfarande gällde. De flesta människor vi träffade var vänliga och trevliga och hade serviceminded inställning och det var med positiva erfarenheter som vi mindes tillbaka på allt vi varit med om men också med förväntan och nyfikenhet vi såg framåt mot den del av resan och de platser som låg framför oss. År 2000 kommer Australien att stå som värd för de Olympiska spelen och vi är övertygade om de med glans kommer att klara att genomföra detta enorma arrangemang. Den australiska befolkningens vänlighet och positiva inställning kommer säkerligen att genomsyra spelen och till skillnad från många andra platser på jorden finns här inte lika stor kriminalitet som hotar att störa festligheterna. Kanske blir det till och med så att vi då sitter på läktaren och beskådar det hela.
Juldagen flöt utan några större händelser. På eftermiddagen kom ett häftigt regn och på kvällen tvättade vi en maskin.
Söndag och i dag skulle vi åka utflykt till de berömda "Jumping Crocodiles" på Adelaide River några mil söder om Darwin. En modern aircon buss storlek mindre hämtade oss vid halv nio och sedan bar det iväg. Först stannade vi till vid "Fog Damm", ett jättelikt träsk där vi fick titta på fåglar, minikängurus, bufflar och en stor ödla. Ödlan stod på vägkanten men när våra ivriga medresenärer från Sydeuropa sprang ur bussen och skulle fotografera ville inte ödlan vara med längre och försvann ner i träsket....
|
|
