SYDNEY
Fredag den 7 januari 1994 och idag skulle vi flyga vidare söderut till miljonstaden Sydney. I en Boeing 737 lutade vi oss i två och en halvtimme tillbaka och njöt av god mat, dricka och en fin utsikt över kusten. Vid detta lag härjade en stor skogsbrand strax väster om Sydney, i Blue Mountains, och den kraftiga röken och varma luften gjorde inflygning och landning till en otrevlig upplevelse. Kaptenen uppmanade oss ytterligare en gång om de föreskrifter som gällde och sedan påbörjades en skakig och guppig landning som jag inte vill göra om. Men allt gick bra och några minuter senare landade vi i Sydney.
Sydney med Sydney Tower, The Opera House och Harbour Bridge sett från hamnkryssnig |
Genom medresenärer som vi talat med hade vi hört att Kings Cross i centrala Sydney kanske inte skulle vara den finaste stadsdelen men en med många bra och billiga hostels. Från flygplatsen tog vi en kommunal buss dit och efter att ha undersökt rum och priser på några ställen hittade vi på Orwell Lodge ett "jättefint" rum på ett till synes godkänt hostel. Läget var OK och ägaren gick att kommunicera med. På prislappen stod det 160 AUD per vecka och i rummet fanns två breda, sköna sängar, färg-TV, mikrovågsugn, diskbänk, bord och stolar och en garderob. För första gången på länge kunde vi titta på TV i vårt rum. Till middag åt vi en riktig lyxmåltid, konserverade köttbullar med spaghetti.
Sydney, som är Australiens största och äldsta stad med 3.400.000 invånare ligger i delstaten New South Wales. Hamnen, som den stora staden är byggd runt, är uppkallad efter Kapten James Cook som enligt historieböckerna seglade in här och officiellt upptäckte Australien 1770. Den delar staden i en nord och en sydsida och dessa förbinds av den stora Harbour Bridge. Mycket av Sydneys liv kretsar kring hamnen och det spektakulära Sydney Opera House.
Den enormt fascinerande Sydney Harbour Bridge. Bron byggdes rakt ut från de båda sidorna, fastspännda med tjocka vajrar och nitades sedan ihop när de möttes på mitten, 150 m ovan vattnet. Inga livlinor användes för de modiga byggarna |
MS Bounty som företag kan hyra för dagsturer |
Sydneys världsberömda byggnad, The Opera House, med sina många musiksalar |
MS Bounty framför The Opera House |
Sydney Harbour Bridge stod färdig 1932 och kostade 20 miljoner dollar att bygga. Det kostar idag ett par dollar att åka över den i sydlig riktning och 1988 hade bron betalat sig själv. Den högsta punkten på det 500 meter långa spannet befinner sig 150 meter ovan vattenytan. När man byggde bron ville man inte hindra båttrafiken så från varsin sida byggdes halvorna mot mitten tills de möttes och sammanfogades. Uppe på spannen arbetade modiga män på hög höjd utan livlinor och fortfarande idag åker man med dressiner ovanpå för att reparera och underhålla. Bron har fyra filer i vardera riktning och två tågspår. Sydney Opera House är ritat av en dansk och efter många förseningar och tekniska svårigheter stod det efter 14 år färdigt 1974.
Strax innan man kommer ut till Operahuset passerar man Circular Quay och härifrån kan man ta de båtar som dagligen trafikerar runt Port Jackson. Alldeles intill ligger den äldsta stadsdelen, The Rocks. Denna charmiga och pittoreska stadsdel innehåller ett antal gamla engelskliknande pubar och är ett populärt mål för många turister.
Även om Kings Cross inte har det bästa ryktet så trivdes vi bra här. Kriminaliteten är ganska hög och längs huvudgatan fanns det många prostituerade. Men här finns också många av Sydneys BP hostels och det var tryggt att känna att det var fler än vi som valt denna stadsdel. In till centrum och Town Hall är det ungefär 1.5 km och kommunikationerna i form av tunnelbana och bussar fungerade utmärkt. Trots detta valde vi oftast att gå den korta biten in till city.
Första dagen tog vi tunnelbanan in till Town Hall och gick därifrån till Darling Harbour. Vi besökte Maritime Museet och en vänlig dam erbjöd oss en gratis segeltur med en liten segelbåt som användes runt sekelskiftet. Inne på museumet tittade vi på många fina båtar, allt från gamla krigsskepp till dagens moderna kappseglingsbåtar. Utanför låg en gammal jagare från 2:a världskriget som vi utforskade inne och ute. Sen gick vi över till det stora innecentrum som ligger längs kajen och köpte varsin mycket god pizzabit. På vägen hem handlade vi mat och till middag åt vi mikrovågsugnsgjord spaghetti med riven ost med lite rödvin framför TV:n.
Dagen efter var det söndagen den 9 januari och från en knallblå himmel sken solen stark. Vi packade vår lilla dagstursryggsäck med förnödenheter och begav oss till fots in mot stan. Ungefär som med Bangkok förstod vi inte riktigt hur enormt stor Sydney var men när vi köpte en stadskarta så insåg vi att den var mycket stor. Den hade vi mycket användning för och blev en bra bra vän på våra rundvandringar. I Darling Harbour, som redan hade blivit vår favoritplats, kollade vi tiderna för de olika hamnkryssningarna. I en turistinformation köpte vi varsin kombinerad biljett till akvariumet, en hamnkryssning, Sydney Tower, Operahuset och museet som vi tyvärr redan hade besökt, för 49 dollar. Den biljetten lyckades vi dock senare sälja till två amerikaner. Idag valde vi att åka upp i Sydney Tower och här uppifrån kunde vi se nästan hela Sydney. Längst bort såg vi skogsbränderna som härjade i Blue Mountains. Efter tornet gick vi ner till Circular Quay och tittade på båtarna. I The Rocks provade vi varsin öl på en gammal pub och tittade på en marknad. Marie blev mycket förtjust The Rocks och härifrån var det bara ett stenkast till den maffiga bron. Denna, enligt mitt tycke, en sagolik sevärdhet. Att bygga detta monument på 20-talet och som enligt beräkningarna ska hålla i 500 år är duktigt!! För att förstå hur enastående stor den är så måste man se den med egna ögon, helst stå rakt under den. När man byggde den spände man fast båda brohalvorna i grova stålvajrar som man fäste i marken under stora cementblock. I guideboken beskrivs den som ful men det tycker inte jag. Ett snäpp över operahuset?
Nu gick vi tillbaka till Circular Quay och fortsatte ut till operahuset. Även denna byggnad hade sin storslagna charm och här ifrån hade vi en bra utsikt över hamnen och centrala Sydney. På ett litet fik längs kajen satte vi oss i solen och drack varsin iskall öl. Här ville vi stanna kvar. Sen eftermiddag vandrade vi tillbaka till Kings Cross och efter en intensiv dag var det skönt lägga sig på sängen, slå på TV:n och vila våra trötta ben. Ikväll unnade vi oss lite snacks i form av toblerone och chips.
Nästa morgon vaknade vi vid sju. Sängarna var av det skönare slaget så vi låg länge och drog oss. Halv elva stängde vi dörren bakom oss och gick ner till T-banan som vi åkte med till Town Hall och GPO:t. Jag hade fått två brev från mamma Monica som hon skickat till Darwin och som blivit eftersända hit. Mycket roligt att få brev från släkt och vänner i Svedala. Hon skrev bl.a. att de hade nollgradigt i luften, VOLVO-Renault affären hade gått i stöpet och att LO-chefen Stig Malm av någon anledning hade fått gå. Vädret hade nu blivit sämre och vi gick ner till Darling Harbour. I innecentrumet satte vi oss med utsikt över hamnen och åt varsin rykande delicious-pizza och läste breven. Med regnet smattrande mot rutan flöt ett par timmar iväg.
En öl i värmen smakar gott |
Det 301 meter höga Sydney Tower med restaurang och affär i toppen |
Cirqular Que som är relativt nybyggt med bl.a. segelbåtsmuseum, en jagare från 2:a världskriget, tivoli och innecentrum |
Himlen ljusnade och vi vandrade vidare över Pyrmont Bridge som går över hamnen till akvariumet. Vi gick in och här fick vi se vackra och giftiga fiskar, sälar, krokodiler och mycket annat men höjdpunkten var ändå den stora bassängen fylld med hajar, rockor och andra stora havsdjur. I en genomskinligt glasfiberrör åkte vi på ett band med hajar och rockor simmande en dryg meter ovanför oss. Hu!
Nu var vi törstiga. Vi inhandlade en sixpack Fosters och gick iväg till Hyde Park och satte oss i det gröna gräset. Hyde Park ligger mitt i Sydney och är väldigt stor. Precis som i New York arrangeras här lite av varje och ikväll skulle de bli konsert. Vi låg i gröngräset och drack öl och skrev dagbok ett tag och gick sedan mot Kings Cross. Middagen bestod av pasta och efteråt visades en långfilm på TV.
Det var mycket tyst på nätterna men däremot hade röken ifrån branden blåst in över Sydney och gjorde så att brandlarmet gick igång med jämna mellanrum. Brandmännen som hämtats från hela Australien hade dock börjat få kontroll på den. På TV visades dygnet runt inslag från läget och vad som hände där ute. Många människor hade flytt hals över huvud från sina hem medan andra inte förstod den akuta faran och blev innebrända. Branden spred sig med en hastighet av 25 km/h och hade hittills ödelagt stora delar av Sydneys motsvarighet till Amerikas Grand Canyon, nationalparken Blue Mountains. Inte nog med att 100-tals bränder varje år förstör skog, mark, hus och tar människoliv runt om i Australien; de flesta av dem är anlagda.
Cricket
Tisdag och idag skulle vi botanisera runt i stadsdelen Paddington. Denna visade sig inte vara någon märkvärdighet så lite besvikna tog oss apostlahästarna snabbt genom Paddington och ner till Moore Park och Sydney Cricket Ground. Ett lämmeltåg av människor gav en vink om att något var på gång. Väl framme informerade mannen i biljettluckan oss om att kl. 14.30 var det landskamp mellan Australien och ärkerivalen Nya Zeeland. Ingen av oss hade förut sett en cricketmatch så detta var tillfället. Klockan var nu tolv så med hög fart begav vi oss först till fots och sedan med buss in till city för att ta ut pengar och köpa några öl. Tiden rann iväg och mannen i luckan hade lovat att hålla varsin biljett till oss till 14.00. Vi hann precis men nu uppstod nästa lilla problem. Vid insläppen var det kö pga. att flera vakter genomsökte publikens väskor. Vi frågade en broder och han sa att man inte fick ta in alkohol på arenan. Shit! Vad skulle vi göra? Som tur var hade vi en del andra saker i ryggsäcken så vi stoppade ner ölen längst ner, la en handduk över och proppade övriga saker ovanpå och knöt igen. Skulle vi komma in eller få försöka sälja våra biljetter? Det blev vår tur och vakten bad om att få se innehållet i väskan. -Javisst, sa jag och räckte honom den. Något nervösa såg vi hur han plockade runt sakerna men som tur var lyfte han aldrig på handduken. -OK, sa han och lättade gick vi in. Den enorma arenan rymde drygt 50.000 människor och vi fick klart godkända platser. På raderna nedanför oss fanns lådor och sittunderlag utlagda. Efter en stund började det bli fullt och det visade sig vara reserverade platser för företagspersonal. När de öppnade lådorna och drog fram en kall bärs, lyfte ficktelefonen ur fickan och ringde antog vi att våra platser borde vara några av de bättre.
Jag visste ungefär vad cricket gick ut på men jag kunde ändå inte låta bli att fråga killen framför mig om spelet. Han berättade att båga lagen skulle slå trehundra slag var och på dessa försöka samla så mycket poäng som möjligt. Matchen startade och inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig något mer händelsefattigt och tråkigt. I stort sett ingenting hände ju och här satt nästan 50.000 människor? Men vi hade ju våran ryggsäck fylld med godsaker så vi fick väl trösta oss med dem så gott det gick. Efter ett par timmar var vi ganska uttråkade. Runtomkring oss hade folk ur stora frysväskor börjat plocka fram mat och dryck och nu befarade vi att detta inte skulle vara slut den närmaste kvarten. När våra lilla ranson öl hade tagit slut lämnade vi våra platser och gick ner till serveringarna som fanns efter sidorna. Här träffade vi ett gäng glada australiensare. Vi pratade och drack tillsammans och det blev riktigt festligt. En timme till gick och matchen blev mer och mer ointressant. Till slut lämnade spelarna planen och vi tänkte, vad skönt, äntligen slut. Då sa våra nyvunna vänner att det bara var halvlek och att nu skulle det andra laget, Nya Zeeland in och försöka slå de 198 poäng som Australien hade skrapat ihop. Puh! De berättade att ofta tar matcherna upp emot 8-9 timmar och ibland tog de flera dagar. Då fick man läsa resultatet i tidningarna efteråt. Kaoiha! Vi tog några öl till med dem men sedan orkade vi inte stanna längre utan begav oss, hick, hemåt. Även om matchen var en besvikelse så var det ju en upplevelse att få se en cricketlandskamp mellan två av världens bästa lag. Vi lyckades tillaga en avancerad middag i form av Asparagussoppa på burk....
Onsdagen borde inte få ha funnits men vi lyckades i alla fall släpa oss ner till Museet vid Darling Harbour. Här seglade jag med en liten, snabb segelbåt i en timme. Det var en skiff som användes i början av seklet och det var kul att se Sydney från en annan vinkel. Tyvärr blåste det inte så mycket så vi underhöll oss med att jämföra länderna Australien och Sverige. Eftersom jag hade avslöjat att jag hade seglat lite förut så fick äran att styra skeppet in till bryggan och med stadig hand förde jag oss genom stormen in till land. Efteråt åt vi varsin deliciouspizza och på en info-byrå försökte vi få lite info om Australien Open i tennis som började nästa vecka. Kvällen tillbringades på vårat lyxrum liggandes i sängen och tittandes på TV.
På Sydney Aquarium fick vi stå på ett åkande band som gick under en stor bassäng med hajar, rockor och andra spännande vattendjur |
|
Bondi Beach
Det finns två typer av stränder här, hamnstränder och havsstränder. Idag hade vi bestämt oss för prova den kanske mest kända av dem, havsstranden Bondi Beach. Med tunnelbanan tog vi oss först till Bondi Junction Station och därifrån med buss 391 till Bondi Beach. Stranden var kanske inte så stor som vi föreställt oss. Vattnet var ganska kallt, runt 17-18 grader och på vissa avspärrade bitar fanns det starka undervattensströmmar. I Cairns hade jag köpt en snorkelutrustning som jag provade för första gången. Det blev ganska fort djupt och som sagt, ett par grader varmare hade inte skadat. Ett problem i Australien är det stora hål i ozonskiktet som gör att en vistelse i solen kräver starka sololjor. Varje år rapporteras alltför många fall av hudcancer och många av dem beror på det starka, ofiltrerade solljuset. Vid tre hade vi fått nog och gick till McDonald's och åt varsin hamburgare. När vi kom tillbaka till rummet skrev vi några kort hem till Sverige och födelsedagskorten till Erik och Niklas visade sig senare komma fram på rätt dag. Middagen bestod av soppa och avacado.
Än så länge hade vi varje dag varit ute och gjort och sett någonting men inte idag. Vi kände oss båda lite krassliga och vilade framför TV:n större delen av dagen. På kvällen gick vi på restaurant och åt Filét Mignon.
Nu hade vi varit ute och rest i två månader och nio dagar. Allt hade fungerat mycket bra och vi längtade inte hem. Att ha en öppen biljett var en enorm frihet och om jag någon gång gör en liknande resa vill jag absolut ha en sådan. Vi kunde ju helt och hållet bestämma hur länge vi ville stanna på alla olika platser och att boka avresedag till nästa gick smidigt. Australien och Nya Zeeland låg ju inte bara efter halva tiden av vår resa, utan också längst bort och dessa länder kändes verkligen som vändpunkten. Vi var båda mycket förälskade i Sydney som hittills var den finaste staden och hade vi haft mer tid och pengar kunde vi stannat mycket längre. Australiensarna var dessutom ett vänligt folk och vi trivdes mycket bra här "down under". Att vädret sedan under hela resan hade varit bra, gjorde ju inte saken sämre.
Sydney Opera House som är ritat av en dansk och med taklplattorna från Höganäs i Sverige |
Nästa dag var lika vacker som den innan och vid tio gick vi in mot stan och Harbour Bridge. I den södra bropelaren gick vi upp och här fanns en utställning om brobygget. Nästan på toppen, 100 meter upp, fanns en avsatts där utsikten över Circular Quay och hamnen var magnifik. Sedan fortsatte vi över bron till fots och på mitten gungade det rejält. På andra sidan fanns det stora gräsytor med utsikt över den kompakta sydsidan med operahuset längst ut. Längs kajkanten stod många ivriga fiskare och efter att ha införskaffat en stor china take-away satte vi oss gräset under bron och beskådade alltihopa.
När vi kommit in till city igen köpte vi varsin chock-chip-glass, en T-shirt och ett födelsedagskort till Erik. På vägen till Kings Cross gick vi in på en pub som vi besökt de senaste dagarna och drack varsin VB (Victoria Bitter). Pizzan till middag var god. När vi nästa morgon slog upp våra ögonlock var det måndagen den 17 januari. Som vanligt begav vi oss till fots utefter William Street in mot city. Idag började Australien Open och på lördag har vi planerat att åka dit och titta. En viss person (det börjar på j och slutar på ohan) hade slarvat bort vår utmärkta guidebok så för att få tag på telefonnummer till olika hostels i Melbourne fick vi likt luffare smyga oss in i bokhandlar och skriva av telefonnumrena ur deras böcker. Vi skrev ned ett antal nummer och begav oss till Phone Center, en jättestor hall full med kommunala telefoner. I stadsdelen St. Kilda bokade vi ett rum som enligt guideboken beskrevs som "Fairly shabby" men det fick väl duga för en natt.
På eftermiddagen gick vi ut till operahuset för en guidetur. Inuti var det verkligen fint och det fanns flera stora och mindre salar där det regelbundet arrangerades evenemang av alla de slag. Via "vår" pub och ett par VB gick efteråt hemmåt där vi åt pizza och soppa till middag och sedan avrundade dagen med en bra långfilm.
Dagen därpå hade vi tänkt åka på en Harbour Cruise men Maries mage strejkade och vi fick skjuta på det. Vid tolv kände hon sig dock bättre och som vanligt gick vi den trettio minuter långa promenaden läng William Street in mot stan i det vackra vädret. Först bokade vi på Quantas en flygbiljett till Nya Zeeland och Auckland och fortsatte sedan till Botanical Garden. Som de flesta stora världsstäder har även Sydney en stor grön park och denna var verkligen vacker. Här spatserade vi runt några timmar och beskådade träd, buskar, fåglar, blommer och växter i alla dess former innan vi till slut lade oss i gröngräset och för att inta den medhavda matsäcken och skriva kort, brev och i dagböckerna. På hemvägen stannade vi som vanligt till vid puben på William Street och tog varsin Victoria Bitter. Tillbaka på hostelet åt vi köttpaj och asparagussoppa till middag.
Följande dag tänkte vi göra våran efterlängtade Harbour Cruise men då vädret inte var så bra sköt vi på den igen. Tiden började nu rinna iväg och vi hade bara två dagar på oss att göra den. Men vädret hade ju varit väldigt fint nästan hela tiden sen vi kom hit så vi satte våra förhoppningar till torsdag och fredag. Vi satt kvar ett tag i hamnen och tittade på folkvimlet och vid tolv gick vi till Pitt Street och köpte en stor China take-away. Denna avnjöt vi i sittandes i gräset i Hyde Park. Innan vi gick mot Kings Cross köpte jag en tvådollars T-shirt och en tenniströja och Marie köpte en Sydney 2000-T-shirt till sin pappa. På puben samtalade vi med några australiensare och tittade på nyheterna på TV. Till middag åt vi varsin T-bone steak på en liten och mysig restaurant på William Street.
Blue Mountains
I Blue Mountain hade nu de tappra brandmännen lyckats släcka branden. Resultatet var förödande och stora skogsytor hade ödelagts och färgats kolsvarta. Ett tiotal människor hade fått sätta livet till och ännu fler hade blivit hemlösa. Och denna brand var anlagd. Usch! Pga. av detta hade biljettpriset på en endagarstour, sänkts från 54 till 32 dollar per person. Bussen som skulle ta oss Blue Mountains, som är Australiens motsvarighet till Amerikas Grand Canyon, avgick kl. 09.00. På vägen dit stannade vi vid ett zoo där vi fick se och klappa wallabys, koalor, kängurus och vackra fåglar. Färden fortsatte mot bergen och nu började vägen slutta uppför i långa serpentiner. När vägen återigen gick horisontellt sträckte sig ett kolsvart skogslandskap så långt ögat nådde. Skogen var stendöd och nu började vi förstå omfattningen av branden. 20-30 meter höga eldslågor som rusar fram i 25 km/h helt okontrollerat, allt närmare bebyggelse och civilisation var nu inte svårt att föreställa sig. På ett par ställen stannade vi för fotografering. Resan fortsatte och utanför bussfönstret susade höga berg, djupa dalar och branta raviner förbi. Vid halv två var vi framme vid Echo Point, en vacker utsiktsplats där vi skulle äta lunch och åka linbana och brant järnväg.
I djurparken fick vi se bl.a. dessa koalor som pga. den näringsfattiga maten sover 18 timmar per dygn. |
Världens brantaste järnväg, denna gång full med skrikande japaner. Den var brant! |
Den lilla orten var byggd på kanten till en stor ravin och över denna åkte vi i en korg med ett genomskinligt nätgolv, 100 meter över marken. Tråden höll och vi kom helskinnade på fast mark igen. Strax bredvid fanns världens brantaste järnväg och den ville vi ju prova. Nu startade en brant och spektakulär nedfärd, till en början nästan vertikalt ner i genom det kolsvarta berget och sedan något mer utplanat på utsidan, för att till slut stanna längst ned vid foten av berget. Vi satt huvudstupa framåtlutade mot mjuka kuddar i en lång tågvagn, till 90% fylld av skrikande japaner.
Här nere fick vandra runt en timme och beskåda gamla grottor som för länge sedan varit gruvor och lite annat smått och gott. Uppfärden var lika brant och att det var världens brantaste järnväg gick inte att ta miste på. Efteråt var det bussfärd tillbaka till Sydney, som tog oss ända fram till dörren och till middag åt vi burkpasta och vårrullar.
Nästa dag var våran sista hela i Sydney för denna gång och som tur var var vädret fint och vi kunde äntligen åka på vår efterlängtade hamnkryssning. Från Darling Harbour gick den stora båten kl. 11.30, som hette Matilda II och var en katamaran. På översta däck fick vi två fina platser i solen där vi till speakerns talande kunde följa med längs kusten. Vi passerade några fina hamnstränder och längst ut vid hamninloppet, där för drygt 200 år sedan Captain James Cook seglade in, vände vi och styrde mot Sydney Zoo. Detta skulle tydligen vara ett av världens tio bästa zoo, vilket vi ifrågasatte då bl.a. Kolmårdens djurpark är finare men inte finns med på tio-i-topp listan. I ett par timmar gick vi i alla fall runt och tittade på djuren där vi fick mata giraffer med händerna. Båten tog oss tillbaka till Sydney och vi traskade vår vanliga väg utefter William Street hemåt. Idag slog vi på stort och åt korv och spaghetti. Kanske kan det framkalla en viss avundsjuka att varje dag få ta del av våra exklusiva middagar men de var ju en återkommande del av vår resa och av den anledningen omnämns de.
